Snart kläcker jag!
Första bilden :)
Känner mig dock lite väl pösig för att vara i v. 17..
Haha nejdå! Detta är från när jag var gravid med min vackra Melissa :)
Här var jag beräknad att ha tre veckor kvar, födde tre dagar efter.
Sista bilden! <3
Jag både längtar och fasar till denna magen! Det är väldigt mysigt men också jobbigt. Man är aldrig själv :) vilket tyvärr kan påminnas av en spark på revbenen.. Haha jaja förr eller senare så kommer jag till detta skedet! :)
Mina känslor kring förlossningen!:
Nu är det lätt att tänka; Det här har du ju gjort förut, så det borde väl inte vara lika stor grej nu!?
Heh, det är ju just det.. jag har gjort det förut! Så då vet jag också vad som väntar, på gott och ont!
Min inställning till förlossningen när jag var bar på Melissa var rätt... lugn och kaxig kan man säga, haha! Jag tog var dag som den kom och kände mig som sagt någolunda lugn inför förlossningen.
"Visst det kommer göra ont, det fattar jag med, det kommer jag inte ifrån men det kommer vara så värt det!
Det fixar sig!"
Var då ganska lugn och funderade inte så hysteriskt mycket på förlossningen förrän jag kom in i kanske 7:e månaden. Blev då nervös, självklart!? Men det kändes ändå rätt okej. Jag visste att jag hade min mamma och Kim vid min sida hela tiden. Sen så kom förlossningen så plötsligt så jag fick väl egentligen aldrig så lång tid att stressa upp mig på, å det var väl lite bra antar jag. Jag var rädd men jag var väldigt koncentrerad och var i nuet!
NU däremot! ..Är jag redan rätt nojig. Inte bara inför förlossningen utan även inför tiden på BB, hoppas att Kim får vara där mer denna gången, men nu ska vi ju inte vara magsjuka (förhoppningsvis!) så det borde väl då inte vara några problem!? :)
Någon panik har jag inte men som sagt eftersom jag vet mer om vad som händer tänker jag mer på vad som kan gå fel. Men det fixar sig!
Något som jag också tänkt på mycket är Melissas reaktion. En ny familjemedlem som tar tid, av hennes tid! Jag tror Melissa kommer vara en underbar storasyster <3 Men det kommer säkert bli tufft.. fram tills hon accepterat bebisen.
Men jag har en plan! Har sett att det finns en (ganska stor!) möbel till dockor som man kan köpa till Melissa, där det finns sådant som man använder till en bebis..
-Matstol
-Badbalja
-Säng
-Skötbord
och lite annat smått :)
Om man ställer denna kanske bredvid bebisens skötbord så kan man inkludera Melissa mycket mer! Hon kan göra på dockan som jag gör på bebisen :) Jag tycker det låter jättebra! Och sedan låta henne vara med mycket i övrigt, som tex under amningen. Visst vorde det skönast att stänga in sig i sovrummet och amma i fullständig lugn och ro. Men vad säger att det inte går att amma i lugn och ro, även med Melissa!? Har läst att något man kan göra ör att inkludera det äldre syskonet i amningen och göra en mysstund av det. Ha bebisen på ena armen och hålla om det äldre syskonet på andra sidan med den andra och mysa ner sig tillsammans och läsa en bok. Så blir det mindre tid som anses "tas" från det äldre och en positiv stund tillsammas på dagen. Läste också en söt sak som att om bebisen fått tag på och håller i någonting som är den äldre syskonets så ska man ta denne från bebisen och förklara att han/hon inte får ha den då det är storasyskonets, och istället ge bebisen någonting annat. Då ser det äldre barnet att även bebisen har förpliktelser :) Gulligt men mycket viktigt. En stor sak som gäller det äldre barnets accepterande kring den nya familjemedlemen är att få respekt och inte bli åtsidosatt, tror jag :)
Ja det här kommer nog gå fint!
En bild på mig och min fina Melissa när hon var bebis <3
Jag älskar dig :)
Känner mig dock lite väl pösig för att vara i v. 17..
Haha nejdå! Detta är från när jag var gravid med min vackra Melissa :)
Här var jag beräknad att ha tre veckor kvar, födde tre dagar efter.
Sista bilden! <3
Jag både längtar och fasar till denna magen! Det är väldigt mysigt men också jobbigt. Man är aldrig själv :) vilket tyvärr kan påminnas av en spark på revbenen.. Haha jaja förr eller senare så kommer jag till detta skedet! :)
Mina känslor kring förlossningen!:
Nu är det lätt att tänka; Det här har du ju gjort förut, så det borde väl inte vara lika stor grej nu!?
Heh, det är ju just det.. jag har gjort det förut! Så då vet jag också vad som väntar, på gott och ont!
Min inställning till förlossningen när jag var bar på Melissa var rätt... lugn och kaxig kan man säga, haha! Jag tog var dag som den kom och kände mig som sagt någolunda lugn inför förlossningen.
"Visst det kommer göra ont, det fattar jag med, det kommer jag inte ifrån men det kommer vara så värt det!
Det fixar sig!"
Var då ganska lugn och funderade inte så hysteriskt mycket på förlossningen förrän jag kom in i kanske 7:e månaden. Blev då nervös, självklart!? Men det kändes ändå rätt okej. Jag visste att jag hade min mamma och Kim vid min sida hela tiden. Sen så kom förlossningen så plötsligt så jag fick väl egentligen aldrig så lång tid att stressa upp mig på, å det var väl lite bra antar jag. Jag var rädd men jag var väldigt koncentrerad och var i nuet!
NU däremot! ..Är jag redan rätt nojig. Inte bara inför förlossningen utan även inför tiden på BB, hoppas att Kim får vara där mer denna gången, men nu ska vi ju inte vara magsjuka (förhoppningsvis!) så det borde väl då inte vara några problem!? :)
Någon panik har jag inte men som sagt eftersom jag vet mer om vad som händer tänker jag mer på vad som kan gå fel. Men det fixar sig!
Något som jag också tänkt på mycket är Melissas reaktion. En ny familjemedlem som tar tid, av hennes tid! Jag tror Melissa kommer vara en underbar storasyster <3 Men det kommer säkert bli tufft.. fram tills hon accepterat bebisen.
Men jag har en plan! Har sett att det finns en (ganska stor!) möbel till dockor som man kan köpa till Melissa, där det finns sådant som man använder till en bebis..
-Matstol
-Badbalja
-Säng
-Skötbord
och lite annat smått :)
Om man ställer denna kanske bredvid bebisens skötbord så kan man inkludera Melissa mycket mer! Hon kan göra på dockan som jag gör på bebisen :) Jag tycker det låter jättebra! Och sedan låta henne vara med mycket i övrigt, som tex under amningen. Visst vorde det skönast att stänga in sig i sovrummet och amma i fullständig lugn och ro. Men vad säger att det inte går att amma i lugn och ro, även med Melissa!? Har läst att något man kan göra ör att inkludera det äldre syskonet i amningen och göra en mysstund av det. Ha bebisen på ena armen och hålla om det äldre syskonet på andra sidan med den andra och mysa ner sig tillsammans och läsa en bok. Så blir det mindre tid som anses "tas" från det äldre och en positiv stund tillsammas på dagen. Läste också en söt sak som att om bebisen fått tag på och håller i någonting som är den äldre syskonets så ska man ta denne från bebisen och förklara att han/hon inte får ha den då det är storasyskonets, och istället ge bebisen någonting annat. Då ser det äldre barnet att även bebisen har förpliktelser :) Gulligt men mycket viktigt. En stor sak som gäller det äldre barnets accepterande kring den nya familjemedlemen är att få respekt och inte bli åtsidosatt, tror jag :)
Ja det här kommer nog gå fint!
En bild på mig och min fina Melissa när hon var bebis <3
Jag älskar dig :)
Kommentarer
Trackback
